Så i det förra (första) blogginlägget nämnde jag att vår förmögenhet uppgick till ca 4 miljoner. Jag är 30 och min hustru 31. Någon undrar kanske hur detta kan komma sig, hårt arbete och flitigt sparande måhända? Men nej nej nej så är det naturligtvis inte. Jag har jobbat fem år, hustrun något längre och våra löner efter skatt tillsammans summerar nog inte till fyra miljoner. Det handlar i stället om att jag i min ungdom, det vill säga runt 2007, var en high stakes gambler.
Detta innebar att jag satt klistrad framför bildskärmen ett par timmar om dygnet och spelade poker. På den tiden var det ju också en hype utan dess like för denna ganska så rejält enformiga och utomordentligt nördiga sysselsättning. Nu har den hypen dött fullständigt, vilket ger ett visst hopp om mänskligheten ändå.
Min gren inom detta var hur som helst no limit Texas Hold'em och även i viss utsträckning pot limit Omaha. Det är ju svårt att säga naturligtvis men jag skulle tro att jag var en av de bättre i Sverige under den tiden. Jag spelade några hundratusen händer med blinds på mellan $5/10 och $25/50 och avslutade min karriär med runt tre miljoner i förmögenhet. Så här i efterhand så kan man undra om man skulle ha lagt mer fokus på det där då min timintjäning var många gånger bättre än jag kommer uppnå i min nuvarande karriär. Den psykiska pressen var dock stor och jag är inte övertygad om att resultaten de facto hade blivit bättre. Jag lyckades hålla uppe heltidsstudier under hela den perioden också, vilket var en ganska nyttig koppling till verkligheten.
Poker har en del egenheter som går att ta med sig och applicera på övriga livet. Man är tvungen att ta till sig ett statistiskt tänkande som är långt ifrån intuitivt. Man måste lägga sin förlustaversion åt sidan, vilket alla som läst Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman vet är en utmaning för de flesta. Jag är inte på något vis risksökande utan tvärtom åt det konservativa hållet, men lyckades lära mig att ta dåliga odds när det var befogat, chansa med en ordentlig bluff om jag trodde att det lönade sig i genomsnitt, och jag lärde mig även att fortsätta göra det jag trodde var rätt trots att det ibland gick åt skogen tio gånger på raken. Det är intressant hur inlärningsprocessen fungerar i sådana spel där den feedback man får kan leda till helt felaktiga anpassningar, eftersom feedbacken beror av slump och ett osannolikt utfall kan komma många gånger på raken.
Man kan applicera dessa läxor på sitt eget liv för att bli mer rationell i sina ekonomiska beslut. Jag sade till exempel upp min helförsäkring på bilen nu i november, vilket känns lite otäckt men är utan tvekan korrekt när man ser på väntevärde. För oss som sparar motsvarande vår bils värde på drygt en månad finns det ingen anledning till att betala för försäkring. Jag var ju också med om börsnedgången 2008 (händelsevis började den ungefär fem månader efter att jag satte in större delen av mitt kapital på börsen) och höll mig lugn trots kapitalförluster på hundratals tusen. Det hela repade sig ju sen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar