En portfölj av aktier

Jag tror mig inte vara något proffs just på aktieanalys. Jag kan säga att det huvudsakliga skälet som jag använder för att motivera mig själv till stockpicking är att det förstärker min relation till mitt sparande. Jag tycker om tanken på att äga bolag mycket mer än tanken på att äga ett index. Dessutom tänker jag att en aktie bör gå i genomsnitt som index, så helt hopplöst borde det inte bli om man inte har otur.

Det har dock gått bra hittills, vilket i huvudsak kan förklaras av att jag tog en rätt stor position i Protector Forsikring för ett år sedan. Jag var då rätt övertygad om att den de facto var gravt undervärderad, och jag tycker att den ser ok ut i värderingen nu också efter att ha dubblat ungefär sedan jag började köpa.

Portföljens utseende för dagen:

	Antal	Kurs	Marknadsvärde
Betsson	280	262	73360
Castellum	779	112.3	87481.7
Handelsbanken	568	335.5	190564
Industrivärden	2440	131.2	320128
Lundbergföretagen	206	314.5	64787
Protector	6875	40.96	281600
Starbucks	281	575.8993	161827.7033
Wal-Mart	109	577.5339	62951.1951
Hexagon	261	246.1	64232.1
Platzer	1600	30.5	48800
Deere & Co	125	651.3138	81414.225
Elekta	323	74.05	23918.15
Investor	68	265.8	18074.4
			1479138.473

Rullande årlig utdelning summerar till 51967:- från aktier, 68268:- om man inkluderar utdelningar från obligationsfonden BFK

Senast köpte jag Platzer och Investor. Ingen större övertygelse bakom någondera av köpen. Köper gärna mer Elekta från sjuttio spänn och nedåt. Eventuellt kan det bli mer Deere också, även om jag har läst ett övertygande blankningscase som gör mig mer tveksam. Kanske lite mer Castellum, varför inte?

Hur började det hela

Så i det förra (första) blogginlägget nämnde jag att vår förmögenhet uppgick till ca 4 miljoner. Jag är 30 och min hustru 31. Någon undrar kanske hur detta kan komma sig, hårt arbete och flitigt sparande måhända? Men nej nej nej så är det naturligtvis inte. Jag har jobbat fem år, hustrun något längre och våra löner efter skatt tillsammans summerar nog inte till fyra miljoner. Det handlar i stället om att jag i min ungdom, det vill säga runt 2007, var en high stakes gambler. 

Detta innebar att jag satt klistrad framför bildskärmen ett par timmar om dygnet och spelade poker. På den tiden var det ju också en hype utan dess like för denna ganska så rejält enformiga och utomordentligt nördiga sysselsättning. Nu har den hypen dött fullständigt, vilket ger ett visst hopp om mänskligheten ändå.

Min gren inom detta var hur som helst no limit Texas Hold'em och även i viss utsträckning pot limit Omaha. Det är ju svårt att säga naturligtvis men jag skulle tro att jag var en av de bättre i Sverige under den tiden. Jag spelade några hundratusen händer med blinds på mellan $5/10 och $25/50 och avslutade min karriär med runt tre miljoner i förmögenhet. Så här i efterhand så kan man undra om man skulle ha lagt mer fokus på det där då min timintjäning var många gånger bättre än jag kommer uppnå i min nuvarande karriär. Den psykiska pressen var dock stor och jag är inte övertygad om att resultaten de facto hade blivit bättre. Jag lyckades hålla uppe heltidsstudier under hela den perioden också, vilket var en ganska nyttig koppling till verkligheten.

Poker har en del egenheter som går att ta med sig och applicera på övriga livet. Man är tvungen att ta till sig ett statistiskt tänkande som är långt ifrån intuitivt. Man måste lägga sin förlustaversion åt sidan, vilket alla som läst Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman vet är en utmaning för de flesta. Jag är inte på något vis risksökande utan tvärtom åt det konservativa hållet, men lyckades lära mig att ta dåliga odds när det var befogat, chansa med en ordentlig bluff om jag trodde att det lönade sig i genomsnitt, och jag lärde mig även att fortsätta göra det jag trodde var rätt trots att det ibland gick åt skogen tio gånger på raken. Det är intressant hur inlärningsprocessen fungerar i sådana spel där den feedback man får kan leda till helt felaktiga anpassningar, eftersom feedbacken beror av slump och ett osannolikt utfall kan komma många gånger på raken.

Man kan applicera dessa läxor på sitt eget liv för att bli mer rationell i sina ekonomiska beslut. Jag sade till exempel upp min helförsäkring på bilen nu i november, vilket känns lite otäckt men är utan tvekan korrekt när man ser på väntevärde. För oss som sparar motsvarande vår bils värde på drygt en månad finns det ingen anledning till att betala för försäkring. Jag var ju också med om börsnedgången 2008 (händelsevis började den ungefär fem månader efter att jag satte in större delen av mitt kapital på börsen) och höll mig lugn trots kapitalförluster på hundratals tusen. Det hela repade sig ju sen också.

Så börjar det

Början
Så här i haussetider så blir det lätt att man blir väldigt nöjd med framgångarna och lever på börsen i hög grad. Jag är också skyldig till detta, men tänker också på (några) andra saker. Denna blogg planeras alltså att bli en krönika över vår familjs resa mot episkhet i form av förvärvade färdigheter, värderad riktning och förmögenhetsanskaffning.

Vem är jag?
Jag är man, 30 år gammal med en dotter och en fru. Stereotypt och privilegierat som bara den. Vi bor  i ett radhus i anslutning till en av Sveriges större städer. Jag brukar snöa in på saker och för ungefär ett år sedan så började jag snöa in på privatekonomi, med fokus på det som förespråkas på Mr. Money Mustasche, det vill säga att spara massor och göra saker som att transportera hem sin nya tvättmaskin i cykelvagnen genom tio centimeter snö (OBS! DETTA HAR JAG ÄNNU INTE GJORT). Jag roas också av att titta på aktier. Jag är inte så fantastisk på att analysera bolag, men jag tror ändå att jag kan få skaplig avkastning då jag tror mig vara bra på att inte sälja. Jag läser alldeles för mycket aktiebloggar och artiklar för att det ska vara hälsosamt. Äga min tid och Aktiefokus samt den nu hädangångne Lundaluppen är de som påtagligt påverkat innehållet i portföljen.
Jag hoppas dock att det här ska bli mindre aktieblogg och mer livsstilsblogg men den som lever får se.

Tillgångarna
Vi bor i en bostadsrätt i radhusform. Vi har inga lån men föreningen är rejält belånad. Värdet kan konservativt uppskattas till 1,6 miljoner kronor. Vi har investeringsbara tillgångar på cirka 2,6 miljoner kronor varav ungefär 1,8 miljoner är investerade i aktier på olika sätt.

Jag har även en cykel med vint bakhjul där ekrarna går av titt som tätt men nu verkar jag ha fått till det lite bättre och har endast bytt enstaka de senaste månaderna.  Hustrun har en bättre cykel.

Fortsättning följer, eller?
Någon kanske undrar varför vi har så orimligt mycket pengar. Denna fråga, och många fler, kommer att besvaras, för den som har tålamod.